Anländer, och vårt hof sig reder till Att möta sådan gäst, som honom höfves. Men du, Florinna! äger ej att räkna På något nytt af drägter eller smycken. FLORINNA. Du anser mig för straffvärd; detta är, I fall jag mig förgått, tillräckligt straff! Jag eljest skulle säga: alltför mild Är sinnebilden af din onåd. DROTTNINGEN. Rigtigt, Du hycklerska! Du borde spärras in; Ej lemna få ditt rum förr, än Amundus Har återrest. FLORINNA. Min Drottning! vågar jag Din önskan tyda ut som bud? Med fägnad Jag efterkommer den. DROTTNINGEN uppfarande. För ingen del! Vi äro dig för kloka, min siren! Hur kan du rädas, att din höga skönhet Skall, i en sämre drägt, det minsta mindre Förtjusa och besegra hvem dig ser, Så konungar, som tiggare? Mig synes,