29 Dem obekant; två timmar blott derefter, Just framåt sol-nedgången, var all trakten Igenomsökt, slagfärdigt re'n vårt angrepp, Och som en bergflod rusade vi ned Från höjderna, utöfver de på sluttning Emellan berg och haf belägna tälten. BROTTNINGEN. Halfmånens läger? WULF. Ja; slik plötslig gästning Var man ej der beredd på; likafullt Man värjde sig förtvifladt, och man var I antal hundrafaldt oss öfverlägsen. Sanct Georg dock, min Konungs skyddspatron, Gaf seger; och när solen nedgick, sjönk T djupet äfven hedningarnes lycka. Por månen återstod ej annan syn, An hur de sprungo öfver klinga, flydde Till skeppen, trängdes, drunknande, i hafvet, Som snart var likt en rörlig blomsterslätt Af brokiga kaftaner och turbaner. KONUNGEN. O, hvilket glädjebud! Må strax Té Deum I alla kyrkor sjungas! DROTTNINGEN. Tvifvelsutan! -