49 DEOLÄTUS. Naturligt! Ett ögonblicks punktering lät mig se, Att, lik en näktergal i bur, "Florinna Än sitter i sin faders dystra hofborg. Men likafullt han ville hennes fristad Betrakta, genomstöfva hennes barndoms Lekplatser; och i månskensfloret, snart Förbytt till nät af morgonglans, de mötte Så vänligt oss med sina lundar, holmar, Med sina dufvor, hjortar, gullfasaner, Att hela nejden log, liksom ett barn I slummer, när det drömmer himlasyner. CYPRINO. Väl möjligt, att det rykte, som ni hört, Var spridt med flit, på Drottningens befallning! Vän! mer än troligt är, att hon ännu Har ondt i sinnet mot er unga Konung. Men hennes vägar äro ormens; lätt Ar ej, att följa deras slingring. DEOLÄTUS. Mig Det anar starkt, att nya rön deraf Oss förestå. CYPRINO. Er vaksamhet behöfs; Atterboms Dikter. III.