94 Men med sin fasa; och alltsedan blef Mitt Eden ej fullkomligt återställdt. Det var den dag, då Salems helga stad, Till straff för våra synder, föll tillbaka I de Otrognas händer. LILA. O, berätta Derom igen! Du har på flera år Ej velat det, FLORINNA. Förunderligt! I afton Jag drifs dertill - af hvad? - Se! fången satt Hos Saladin min fader. Fåfängt nyss Förstärkt af syriskt folk var vår besättning; Den fanns likväl för liten. Fåfängt stredo Förtviflan, andakt, med förenadt mod; De trängdes, fjät för fjät, af öfvermakten Tillbaka. Högt mot skyn steg vapnens gny Och flammors hväsning, blandad med det klämt, Som donade från alla kyrkors klockor. Och re'n var kungaborgens hufvudport I stycken sprängd, och elden i dess tinnar; Min moder, sjuk till döds, var kort förut Af några trogna knektar undanförd; Men mig dervid man tappat, eller glömt, Och ensam sprang jag genom öde salar Utåt en liten trägård, bak hvars mur Jag mera säker trodde mig. Men eld,