152 Ensam. Under andra omständigheter är en läcker anrättning ej att förakta. Man kunde till och med våga uppställa den allmänna sats, att en solid måltid, som beledsagas af sitt tillbörliga qvantum vått . . . Besitta! jag tycker mig höra mitt namn ropas! och åter igen! ROP UTIFRÅN. Holofernes! Pereat Mangipani! Pereat Spinamonte! - Vi vät Holofernes! Hurra! - HOLOFERNES uppspringande. Nej, detta går för långt. OINOPS' RÖST. Stilla, låt mig gå in att parlementera! HOLOFERNES. Är jag en Joseph i Ägypten, som skall klädas i purpur och utropas för landsens fader? QINOPS andtruten. Herr Riddare! man säger den allmänt älskade konung Amundus vara mördad vid Jagten i morse, på Drottningens föranstaltande; nu är här ett folk-upplopp, anfördt af några hurtiga pojkar ur Klosterskolan - hör! den allrakäraste ungdomen! SÅNG UTANFÖRE. Upp, fosterlandets äkta söner, Se, hämdens dag re'n inne är!