162 Bätt mycket skulle roa mig att snart Mig läsa tecknad i en herdedikt, Ett föremål för bräkande beundran Af lam, och herdar, som sin fårhjord likna. FLORINNA. Ej okänd syns han mig, då nu han nalkas, - Fastän vid dagsljus ej jag honom sett. Lila återkommer med Deolätus. DEOLÄTUS. Hell, jordens herrskarinnor! Den af er Jag söker, som de andra två- beherrskar. ROSA halfhögt, till Lila. I sanning, början lofvar redan mycket! LILA. Du skulle hört, hvad han har sagt åt mig. FLORINNA. Jag deras syster är. DEOLÄTUS. Förgäfves vill Din höghet du fördölja, o Furstinna! Och om ett ögonblicks gehör jag ber, Af dig - men ensam - der i mandeldungen.