Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröngölingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dropparna glida af dem, björken doftar, och lindens gula
spetsrosetter se dubbelt friska ut nu, sedan den vackra skuren kom
och sköljde bort damm och frömjöl. Det är, som om en djup
suck af vällust tonade ur naturens bröst. Man påminnes nästan
om barnets rosiga slummer några ögonblick, innan det vaknar.
Fågelkonserten är emellertid för länge sedan i full gång. Borta
öfver klöfverfältet, som ofvanifrån sedt liknar ett rödt haf med
grönskiftande reflexer, drillar lärkan ännu sin morgonaria, bofinken
jublar fram sin korta fanfar i lönnen, trädgårdssångaren exekverar
konstnärligt sin melodiösa drill, från den närbelägna trädgården
skär göktytan i med sitt hvassa tju tju, och i kärret locka
gräsänderna sina skäligen ostyriga ungar. Allt är emellertid frid och
harmoni, men plötsligt tonar genom stillheten ett rungande kjyck,
kjyck, som ekar i barrskogsmuren där borta. Hvad är väl det
för ett vidunder, som framkallar denna väckande apell? En
förirrad albatross, en gam på nordlandsturné? Ingalunda, ingalunda!
Det är bara en gröngöling, en Gecinus eller Picus viridis, i egen
skepelse. Och oförargligare varelse får man leta efter.
Där kommer han för resten själf, i djupt bågig flykt, som
icke går snabbare, än att man väl kan granska hans habitus. I
det blixtrande solljuset lyser hans lackröda bindmössa, hans
mellan ljusgrått och gröngult skiftande bröst, hans brunsvarta,
hvitfläckade vingpennor och grönkantade mörka stjärt. Den långa,
spetsiga näbben kommer äfven till synes och jämväl det runda,
pirriga ögat, som talar om vakenhet och lif. Men där slår han
ned nu, alldeles i vår närhet, och åter låter han höra sitt skarpa
kjyck kjyck kjyck. Troligen vill han avertera:
»Här är jag nu; har ni händelsevis någonting att anmärka?»
Åhnej, det har ingen. Gröngölingen är väl liden, särskildt af
allmogen, ty äfven han ’spår regn’, då han skriker. Och ett godt
hopp är ju alltid någonting, äfven om det ej realiseras.
Om fågeln är matnyttig, veta vi ej men tro det icke.
Åtminstone ha vi aldrig på någon hotell- eller kalasmatsedel sett ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
