stolppar på samma tråd. Det var ett lefvande pärlband, som vi aldrig skola glömma. Gråsparfvarna äro arga fiender till hussvalorna, i det de röfva bort dessa senares bon, sedan de själfva genom tegel- och halmtakens successiva bortskaffande fått svårt att skaffa sig husavara. På många ställen i landet har man därför konstaterat, att hussvalestammen minskats. * Hela Europa och en del af västra Asien är hussvalans fädernesland. I Sverige är hon allmän från Skåne till nordligaste Lappland, upp i björkbältet. I Norge går hon till Finnmarken, i Finland till Enare och Kandalax. På Island lär hon blott visat sig en eller annan gång. * Redan i slutet af augusti eller i början af september, sker flyttningen söder ut — ända till Centralafrika, till svartingarna. Utom det officiella namnet har fågeln hos oss blott ett mera allmänt användt: — mursvala. På norska heter hon tagsvale, på danska: hvidbag, hvidsvale, kjöbstadssvale, rive. Finnarna ha den hisnansvärda mungymnastikfärdigheten att kalla henne räystäspääskynen. Lapparnas namn på fågeln låta, i jämförelse härmed, nästan klassiska. De äro peskus och spalfu. *

Blåkråkan.

(Fig 28, tafla IV.) En så grann fågel som blåkråkan — Coracias garulla — träffar man icke ofta i nordanskog. Man behöfver icke alls vara i besittning af särdeles liflig inbillningskraft för det antagandet, att