låter höra ett rungande prytt prytt prytt. Då hon är i full fart med att hamra på en torrake, utstöter hon ibland en skarp hvissling, som skulle kunna bokstafveras med kliiijt kliiijt. Om hon gör detta i förtjusning öfver att hon funnit ymnigt med föda eller af annan orsak, veta vi icke. Käraste uppehållsorten för dessa fåglar är grofstammig furuskog eller löflundar, där aspar förekomma. I öfrigt har spillkråkan utbredning öfver hela vårt land och Europa öfver hufvud taget. Hos oss är hon ensam i sitt släkte, men i norra Amerika har hon anförvanter och äfvenledes i Asien. Spillkråkan hör till de fåglar, som äro allmänt bekanta och på hvilka ingen misstager sig. Hon är populär i bästa mening och har därför fått en hel massa provinsnamn, som ofta äro rätt drastiska. Så kallas hon i Mellan-Sverige tillkråka, i Östergötland och Närke tyrkråka, i Småland, Närke och Västmanland tillkorp, i Västergötland och Småland spellekråka, i Västernorrland spelkråka. i Värmland Gertrudsfågel, i Hälsingland hällkrok, i Närke lenevärsbritta, i Norrbotten regnstina eller regnbricka och på Gottland tojle. Latinska namnet är Dryocopus martius. Att fågeln tillhör hackspettarnas stora familj, behöfver knappast särskildt påpekas. *

Bergufven

(Fig. 30; tafla V.) Vårsolen har gått ned i en gloria af purpurguld, men kring glansen draga tunga regnmoln snart sin ogenomskinliga slöja. Det susar i skogen, och kring klippor och klyftor svepa skuggorna sitt skymmande flor. Det är, som stode naturen och väntade. Människorna draga sig inomhus, liksom skrämda af det kusliga därute. De stänga dörrarna och fälla ned rullgardiner. Så där — nu eld på lampor och ljus! Fram med böcker, tidningar och apelsiner!