Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
INLEDNING
jordade ner ledsamheter. Dessa människor kände
hvarandras hemligheter, men erfarenheten hade
lärt dem, att så länge de höllo hvarandra i
aktning, blefvo de själfva respekterade.
Yttersidan var stenig och söndelsliten med
en hel flottilj af kobbar och skär utanför; den
liknade ett öfvervattensref där alla dessa
män-%
niskor strandat. De voro tysta och
otillgängliga^ nyktra, ärliga, och besökte alla bönhuset.
Aldrig deltogo de i partistriderna, de sade sig
icke veta något om den saken; det enda som
förmådde dem till agitera var spritfrågan, och
särskildt att få bort utskänkningen på
Fagervik. Men som det röstades efter fyrk på
kom-munalen, så var det en mycket svår sak.
De bodde mot solens uppgång och öppna
hafvet, och om morgnarne låg deras by som i
ett ljushaf. Då kommo de hem från grynnfisket
och sågo stugor och täppor i påljus, som lyste
upp hvarje vrå, hvarje skrefva, och då blef
lifvet dem lättare; men mot aftonen lågo de i
skuggan af åsen, som skilde dem från själfva
Skamsund, och då kastades långa skuggor in i
deras lif, och den östra himmelen låg ju alltid
blygrå som fult väder äfven vid den klaraste
solnedgång i väster. Denna ås utgjorde
skiljomuren mellan dem och samhället. Ingen
beträdde den i onödan, ty däruppifrån såg man
öfver till Fagervik, och man kunde äfven med
landvind höra sång, musik. Barnen voro för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
