Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BÅKHSAGA
21
ven rann som hvita blodet, och topparne
brötos i fallet. Det var ett slagfält och det
ljusnade i skogen och sinnet alltefter som yxan
röjde, förstörde, hämnades. Fiender, osynliga
fiender, okända också gick det ut öfver. Om
någon frågat hvilka, skulle han endast ha
kunnat svara, att han hatade allt och alla, ty
ingen viss hade förnärmat honom, och olyckan
hade kommit från samma hemlighetsfulla håll
som vind och vågor.
Där hans uttömda krafter icke räckte att •
fälla, begränsade han sig till att blecka i
trä-stammarne, och han hade nu farit öfver sin skog
och nått åsen som här reste sig till ett berg.
Med yxan i ena handen stormade han den
lodräta klippväggen och var snart uppe. Där stod
en hundraårig tall som för länge sen förlorat
toppen, sedan vuxit i krokiga vinklar och nu
endast ägde två oerhörda grenar, som
sträcktes ut en på hvar sid^ likt två seniga armar
som vinkade en signal. Tallen begagnades äfven
af sjöfarande ute på hafvet som landmärke och
lotsarne hade omgifvit den med en helgd som
skyddat den från åverkan. Förr hade den
äfven tjänat som utkik och behöll ännu en
half-murken björngång som trappstege.
Lotsen äntrade, och såg nu hafvet under
sig. Därute låg skonaren på grundet och pekade
med sina afriggade master på det särskilda sätt
som vrak bruka peka, icke rätt upp och ner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
