Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EK BABNSAGA
27
de smidiga rårna gungade i de gröna
topplän-torna ... han var ännu på sjön med alla dess
minnen och föreställningar–
Men så kom han in i tallskogen; där var
ljusare, och de gulröda stammarne hade liksom
kvarhållit solskenet på flarnen. Träden stodo i
kortsnaggiga gräsmattor, där det fanns
smultron kring stubbarne, helst efter de afbrända.
Han hade tagit pejling på solen, och visste
då att det åtminstone icke bar hemåt, äfven om
solen girade vestvart. Och så gick han framåt
tills han stod vid en tjärn med porslinshvita
stränder ty den lilla insjön var mynningen till
ett för länge sen igenlagdt kalkbrott. Han
följde stranden och kom ut i ett träsk,
körgårds-likt med sina mossbeklädda kullar planterade
med skvattram, hoppade öfver tufvorna och
inträdde på en hårdvall med enar och oxelträd.
Där var parklikt; och han gick där lugn,
obesvärad. Plötsligt varsnade han ett rödt
tegeltak öfver en gärdsgård. Det gaf honom först
en känsla af trygghet, men straxt därpå ryggade
han vid tanken: där finns hundar, och där finns
människor, människor som fråga, hvart jag skall
gå och hvad jag söker. Därför böjde han af
igen och kastade sig in i skogen. — De skulle
nog fråga hvad jag hette också, talade han
inom sig, och när jag svarte öman, skulle de
säga: Jaså den I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
