Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BÅKHSAGA
31
gångarne, emedan de äro Guds medel och
vägar. Och det som människorna kallade ondt
och trodde komma från den onde, härleddes
raka vägen från Gud, hvilken själf säger: Jag
som gör ljuset och skapar mörkret, jag som
frid gifver och skapar det onda.
Följdriktigt hade han utvecklat detta, och
när han hörde att någon begått ett fel, så log
han och tröstade. — Det gör bara godt I Nu
är han räddad I Ni ska inte vara ledsna för så
litet. Han kommer sig nog! —
Nu när han öfverraskat den felaktige ömans
gosse och sett dennes långa blickar Öfver till
det frestande Fagervik, begagnade han
tillfället utså ett frö, som dock icke föll i den rätta
jordmån när det kastades i ett ungt sinne.
Torkel afvaktade nämligen icke
fortsättningen utan gled ner från berget som predikaren
kallat Garizim och försvann i småskogen;
tagande solen på ryggen ilade han med långa steg
hemåt.
Han hade sett Canans land från ett högt
berg, och nu kände han att de på den här
sidan bodde i öknen, vaktmästar Vickberg måtte
tänka och säga hvad han ville.
När Torkel kom hem såg han dörren öppen
till stugan, trodde att fadern var hemma och
gick in. På dörren satt ett grått frimärke som
han petade på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
