Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BÅKHSAGA
33
Vinden var rätt undan fore och fadern tände
en pipa. Och så började han tala, dock utan att
se på gossen.
»Skurkar», sa han; »tog noten också, gjorde
de. Vet du, hur många tusen maskor det är i
en not? Kan du gissa, hur många vintrar mor
och jag satt och byggde den noten ? Vet du det,
gosse.»
Torkel var så van vid dessa
interpellationer till en gosse, att han visste det icke han.
menades, utan någon »gamla gosse», någon hvem
som helst utom han. Därför svarade han icke,
ty hade han svarat, skulle fadern sin vana
trogen sökt med ögonen kring horisonten efter den
där obekanta, den trogne osynlige åhöraren som
aldrig sade emot, utan lät tilltala sig bara.
»Skurkar är de allihop I Jag har supit, jag,
men jag har aldrig stulit, och jag vet nog de
som stjäl, från størrelsen och ända ner igenom.»
Torkel kände en vaknande lust att säga emot,
men öfvervann sig. Ty så länge fadern talade
fick han vara ifred. Blef det tyst däremot, så
började fadern gnaga honom, kunde liksom höra
hvad han tänkte och tog honom ofta med
öfverraskning midt i hans hemligaste gömmor och
svarade på hans tysta frågor till sig själf. Nu
satt Torkel och funderade ut planer till att
komma öfver till Fagervik och resa käglor;
räknade tjugofemöringarne han kunde förtjäna...
då med ens fadern bröt tystnaden...
Strindberg. o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
