Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
SN BAKKSAGA
och hvars små tjänster man utbad sig med att
fråga, om han ville vara snäll och göra det.
Och dagen slutades med musik af en hel
orkester i trädgården, kulörta lyktor och
fyrverkeri. Det var som i sagorna I
Dagar gingo som en enda stor fest. Man
dansade och sjöng och spelade, klädde ut sig och
höll upptåg, som vanligtvis slutade på teatern.
Torkel gick i yrsel utan att tappa hufvudet
och han bara undrade öfver att världen på den
sidan sundet kunde vara så ljus och människorna
så snälla hela dan och alla dagar.
Om fadern hördes ingenting, och han
antogs ha förlist eller ha kommit öfver till
Finland; att han icke skulle återvända för att
möta ett säkert fängelse, tog man för gifvet.
Torkel saknade honom icke, utan fruktade hans
återkomst, liksom hans oro för kommunalen icke
öfvergaf honom, trots källarmästarns
försäkringar att han skulle reda det. Ibland drömde
han om nätterna, att man kom och tog honom,
och att han arbetade med hudarne i
karantäns-huset. Men när han vaknade i sin
vindskammare och såg solen skina på de stora lindarne
utanför och hörde fåglarne kvittra och bien
sjunga, då tänkte han på vaktmästar Vickbergs
ord, att här på sidan låg det berget Ebal,
förbannelsens berg, där synden bodde och de
ogudaktiga; och då visste han icke hvad han skulle
tro. Här voro människorna afgjordt vackrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
