Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
SN BAKKSAGA
»Åhnej, bara små förtretligheter I»
Det stränga forskande uttrycket i officerns
ansikte upplöste sig och försvann, hvarpå han
tog Torkel i armen och förde honom in i
trädgården. Där satte han sig på en bänk och
började tala, under det han ritaide i sanden.
»Hör du min gossel När du första gången
reste käglor oppe i banan, så fästade jag min
uppmärksamhet på dig, därför, ser du... att du
hade så godt sätt. Och jag satte dig redan då
på prof, om du kunde lyda utan att resonera!
Det kunde du, och... du kunde låta bli att slicka
glasen också! — Jag kände nämligen din far,
han segla’ med mig i många år, och var en
slarf, som du vet. — Nåväl, jag har haft
ögonen på dig, och... i dag morgse kom jag af
en händelse upp på hotellet straxt efter
uppträdet du vet. Vittnen hade då redan bestyrkt
att du var oskyldig till försummelsen. När jag
nu nyss frågade dig om du haft någon förtret, så
ville jag se om du var karl att bära en
orättvisa, utan att skvallra eller beklaga dig. Du
bestod profvet, mot min förväntan. Ty det finns
intet så svårt som att lida orättvist, men den
som inte kan det, han kan aldrig lefva lifvet —
tro mig! (Här vände han sig omkring för att
se om någon lyssnade.) tro mig, det är bara
orättvisar alltihop! Alltihop! (Här slog han
dammet af galonerna på ärmen, och’ Torkel
märkte att den gamle officern bara var löjt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
