Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TBEF ALDIGHETS NATTEN
111
Utan dig själf, jag menar, men ensam är du
ej ensam;
Jaget följer dig åt som skuggan följer sin herre.
Ångsladan är det, blommornas hus, det torkade
höets.
Och till sällskap hon fått den ensliga moss-
lupna lindén,
Linden, det trollska träd som fri, ej trifves i
sällskap.
Blott i parkens allé hon tvingas stå klippt och
uppställd.
Hög som en kyrkas kupol, hon bildar tornet åt
templet.
Och bland träden hon bär de skönaste löf, som
hjärtan,
Hjärtan som klinga för vind; och blomman ett
strålkransadt hufvud
Buret af vingar små, när frukten skall ned till
jorden.
Ångsladan, blommornas hus, som doftar af
vårbrodd och klöfver,
Under sin gafvel likväl har gifvit tak åt ett
svalbo.
Ett blott, ett ensamt par, här dragit sig undan
vimlet,
Ålska och fostra de små, bekymra sig icke
om världen.
Det är ängsladans gäster, de enda hon tål
under taket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
