Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 karantAnmästarns berättelser
inte hycklare. Men jag gör inte om’et! Det
vill saga — det vet man aldrig, för det kommer
öfver en, eller kommer det icke, det beror på...»
»På hvad?»
»Svårt att sägal Läseriet är emellertid ett
slags europeisk Buddhism. De betrakta båda
världen som en oren materia i hvilken själen
pinas. Därför söka de motverka materien, och
det har de inte orätt i. Att de inte lyckas, är
ju klart, men själfva kampen är aktningsvärd.
Att de förefalla som hycklare ligger däri att de
aldrig nå upp till sina syften eller läror, så att
lefvernet alltid blir på efterkälken efter läran.
Och att kyrkans präster hata dem är klart, ty
våra gifta mejerister, viraspelare och
middags-ätare skola naturligtvis icke älska dessa
apostlar, som visa deras obehöflighet och brister. Du
känner ju våra präster ute på öarna. Jag
behöfver inte skvallra på dem, efter som du
känner dem! Där har du hycklarne, i synnerhet
bland de olyckliga, som efter examen förlorat
tron på alla lärorna.
»Ja, men läsarne äro kulturfiendtliga I»
»Nej, det kan jag inte finna. När jag kom
till denna ö, beboddes den af tre hundra
försupna vildar som förde ett lif — ett helvetes
lif. Och nu... Du ser själf! Älskvärda äro
de ej, och inte roliga heller, men de äro tysta,
åtminstone så man får sofva om nätterna, och
de slåss inte, så att man kan vandra på ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
