Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAKANTÄNMÄ8TAENS BEBÄTTELSEB 135
Emellertid hade ryktet spridt sig på
Fagervik att postmästaren varit i bönhuset, så att när
han följande eftermiddag infann sig på hotellet
i sitt kotteri med tullförvaltarn och
lotsåldermannen, dessa hälsade honom med den stora
nyheten.
»Jaså du har gått och blitt läsare?»
Postmästarn afvärjde stöten med ett skämt,
svor och bannade på att det var osant, samt
tömde till bevis sina glas mera ärligt än han
brukade.
»Ja, men du var däri»
»Jag var nyfiken 1»
»Nå hvad sa de för slag?»
Här mörknade postmästarn, och när man
fortsatte med skämtet, gick det opp för honom
att det vore fegt och uselt att smäda det som
han i’cke ansåg smädelse värdt. Därför sade
han allvarligt, men bestämdt:
»Låt mig vara i fred I Jag är icke läsare,
men jag högaktar läsarne I»
Detta var detsamma som att erkänna, och
som en järnridå föll något ner mellan honom
och vännerna. De förändrade ansiktena och
blefvo med ens främmande för honom. Det var det
mest sällsamma han upplefvat och det var
smärtsamt tillika.
Han höll sig undan i åtta dagar och föreföll
grubblande. Men efter den tiden återknöt han
så småningom, gick tillbaka till hotellet, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
