Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARANTÄNMiSTARNS BERÄTTELSES 143
Han klädde sig och gick ner pà sitt kontor,
öppnade posten, läste tidningen och var fortfarande kaf
lugn. Men detta onaturliga lugn började slutligen oroa
honom. Han kände en stigande ångest och en
nässel-bränna på hela kroppen. Tomrummet började åter
fyllas — af hennes själ — bandet spändes, och
strömmen slöts. — Det var icke slut, endast ett
afbrott på linjen, och nu störtade minnena på honom,
allt det sköna och stora de upplefvat, alla höga
känslor och stora tankar de födt tillsammans, hela denna
drömvärld i hvilken de lefvat och som var så olik
denna prosa han nu satt i.
I sin förtviflan och för att dölja sina känslor,
grep han korrespondensen och började besvara bref,
lugnt, redigt och klart. Anbud mottogos på de och
de villkoren, aislogos på de grunderna. Kaffe och
socker, börsnoteringar och växelkonto, allt
handte-rade han och utredde med en klarhet och
beslutsamhet som aldrig förr.
En kontorist framlämnade ett bref, som han
genast såg vara från henne.
»Budet väntar på svar!» sade biträdet.
Utan att se upp från pulpeten hade grosshandlaren
på en sekund beslutat sig och svarade:
»Budet skall icke vänta på svar I»
Han hade på denna sekund hunnit säga sig:
explikationer, förebråelser, anklagelser! Hvad kan
jag svara på sådant. Och brefvet förblef liggande
oöppnadt, under det affärskorrespondensen pågick i
stormande fart.
* *
♦
Då fästmön föregående afton skilts från honom,
hade hennes första känsla varit vrede. Vrede öfver
att han, grosshandlaren, vågat försmå henne. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
