- Project Runeberg -  Fagervik och Skamsund /
161

(1902) [MARC] Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kabantInmIstabns bebIttelseb 161

ifrån hvilken man ser ner för att kunna upptäcka
fot-vandrande på den dammiga vägen. Den som sitter på
en hästrygg blir sex alnar istället för tre, och han ser
alltid ut som om han fordrade att vandraren skulle
blicka upp till honom, l^väl genom stallet till baronen
och löjtnanten... Deras hjärtan hade funnit
hvarandra, och som baronen var en renlig natur, vägrade
han bestämdt att passera graderna som gäst och
som vän i huset Därför reste de tillsammans, eller
rymde.

Mannen satt kvar med barnet.

* *

*



Baronen kastades in på snälltåget i Södertelje där
han skulle stöta till. Allt var så väl beräknadt att de
måtte få bli ensamma, nu slutligen, men ödet hade
gjort upp andra planer; och när baronen trädde in i
vagnen såg han sin älskade sitta inklämd mellan
främmande damer och herrar, så inklämd att det ej
fanns en plats för honom. En blick i kupéerna
bredvid upplyste honom strax om att det var fullt,
och han fick stå i korridorn. Raseriet vanställde hans
ansikte, och när han skulle hälsa henne med ett
hemligt och älskvärdt leende visade han endast
ögon-tänderna som hon aldrig sett förr. Till råga på
eländet hade han för att göra sig mindre bemärkt klädt
sig civil. Det hade hon aldrig sett förr, och som
vårrocken icke var af årets skörd såg den schaskig ut.
Några milda sommarskurar i fjor hade kommit tyget
att kasta sig i sömmarne, så att den gick i små
vattrade vågor, eller den »stod inte i liken» som
en kutterseglare skulle ha sagt. Och som den var
»skuren på axlarne» efter sista modet, såg hon att
han hade hängande axlar, hvilka fortsatte halsen neråt

Strindberg. 11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:17:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fageroskam/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free