- Project Runeberg -  Fagervik och Skamsund /
175

(1902) [MARC] Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KABAHTiraXsTAEsrs BEBITTET.SEB 175

den unga charmangta värdinnan som stod där uppe
lutad öfver balkongräcket

De gingo utmed stranden, förbi broarne.
Samtalet gick sin gång utan pauser, ocSv när de kommit
till X-gade, var han inbjuden på supé hos henne
till följande afton i sällskap med en ung skön
målarinna. Men hon förberedde honom på att det skulle
bli mycket enkelt i hennes flickrum, emedan hon
bodde i ett pensionat som hölls af en sträng gammal
fra.

Därpå skildes de som voro de gamla bekanta och
kolleger.

När ban nu ensam vandrade hem i natten och
sökte rekonstruera aftonens tilldragelser, bemärkte
han återigen det sällsamma i att han ej kunde
framkalla ’hennes’ yttre; han som gammal referent var
ju så van att med ögat fotografera människor och
soener, landskap och interiörer, att han ej kunde
fatta detta. Vidare hade han märkt huru hon denna
kväll var en annan person än första gången de
råkades. Ej ett spår af ’oafhängighet’ fanns där; endast
mjuk undfallenhet ett visst svårmod som klädde och
väckte deltagande. Och när man talade om en
människas olycksöde tårades hennes röst Det var
rösten han mindes, något djup, sorgsen, med små
tonfall som drog en långt från storstad och väckte
minnen från skogen och sjön, naturljudsreminiscenser,
chäferhatt och höräfsa. Nu mindes han huru man
egentligen behandlat henne som ett barn under
aftonen ;. skämtat med hennes skrifverier, anhållit om hen.
nes protektion, hvaråt hon endast lett Hon hade
äfven den oturen att låta undfalla sig naiveteter, som
varit ursprungligen allvarligt menade, men på vägen
råkade grimasera.

Den enda som tagit henne allvarsamt var han,
främlingen. Och han hade sett att där var intet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:17:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fageroskam/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free