Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARANTXNmXBTAEXS BEEJlTTELBEE 177
Så sutto de nu midt emot hvarann och
konverserade. Hon var klädd i en svart sidenklädning med
blåa islag och i empirestil med mörka spetsar som
föllo ner från axlarne likt ett slädnät. Detta gaf henne
ett något frulikt utseende, och när därtill kom hennes
rutinerade världston, tänkte han ett ögonblick: Det är
en frånskild I Hennes ansikte som han nu kunde
granska i full belysning visade en platt panna som om
den vore smidd, antydande stark bestämd vilja utan
envishet; ögonen voro stora, vältecknade som hos
söderns barn, och näsan tycktes ha ändrat mening
under uppväxande tiden, ty den gjorde en liten knyck
midt på näsbenet och blef ett tu tre romersk. Detta
lilla oförmodade ’glädtigt öfverraska’ gaf en charme åt
profilen som erinrade om en camée.
Samtalet förde sig ändå bättre i afton, ty man
hade redan ett samladt litet material af gemensamma
upplefvelser, att belysa, bekantskaper att analysera,
förslag att pröfva. Man satt och liksom klippte
silhuetter af sina vänner, och då ingendera ville ha
färgen af att vara elak, klippte man vackert och icke
med den spetsiga ,saxen.
Under denna tankarnes oskyldiga lek hade han
fått ögonen på en mycket stor blömsterkorg med
praktfulla rosor. Hennes blickar hade redan läst ut
hans tankar, och i samma stund en tjänare bar in en
butelj vin och cigarretter, reste sig värdinnan och gick
fram till rosorna:
(»Hon är förlofvad 1» tänkte han, och kände sig
öfverflödig.)
»Dessa rosor har jag fått af en vän, när han
reste,» sade hon.
Men för att visa det hon icke var förlofvad,
bröt hon med ovarsam hand en kvist, men som den
var fästad med en metalltråd, måste hon söka saxen,
Strindberg. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
