Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 XABAHTlmClBTABNS BEBITTELBKB
till Berlin och icke närmare anknyta sitt öde vid
hennes.
Följande morgon ingick hennes brefsvar, hvilket
Sn mer stärkte honom i sitt beslut att draga sig
tillbaka.
Hon skref: ,att hon tillhörde de kvinnor som icke
kunna älska. (Hvad är det för ena? Det här är
litteratur I — tänkte han.) Han trodde sig älska
henne, men han var bara förälskad i sin kärlek...
(Alexandre Dumas fils, tror jag!) Hon bad dock
alltid få vara hans vän, och anhöll om ett möte i dag.
Därpå svarade han med ett farväl och tack.
Nu haglade dëpecher och ilbud, och mot afton
inträdde hotellets kypare och anmälde en dam som
väntade därnere i en vagn.
Först tänkte han säga nej, men då kunde han
vänta henne på sitt rum, och då vore bandet
knutet. Han fick därför ned, inträdde i vagnen och utan
reflexion eller resonnemang möttes de i en kyss,
som föll sig helt naturlig.
Och därpå uppstod ett stormigt samtal, som
liknade väl mycket ett gräl.
Hon fordrade «att han skulle följa henne på
resan denna natt redan; men han sade bestämdt nej,
ty blefvo de synliga tillsammans, skulle det i
morgon stå i alla tidningar om ’enleveringen’, och det
hade han ej samvete till, både för hennes föräldrars
Bkull och sina egna barns. Han var beroende ännu af
andra människors hjälpsamhet, och i samma stund
han vore känd som äfventyrare skulle alla
hjälpkällor stängas.
»Då älskar ni mig icke!»
»Vov, vov, mitt lilla bam, äro vi nu däri»
Och han måste skratta åt henne. De stego ur
droskan och fortsatte kalabaliken på en liten grön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
