Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XABANTlNMiSTABNS BEBÄTTELBEB 217
på tåget, tänkte han: »Detta hänger icke rätt ihop;
detta är icke naturligt, icke händelsernas logik. Detta
är visserligen något annat 1»
Så döko åter Hamburgs tornspiror fram, och
det gamla hatet vaknade; men steg till en otrolig
höjd då han vid stationen såg en sjukbår.
»Nu är koleran här 1» tänkte han. »Fjorton dagars
karantän I»
Men koleran var icke där, det var ju redan
en stor lycka, som han dock icke kunde njuta af,
ty nu var han viss att den skulle utbryta samma
dag han fick pengarne. Och han hade därjämte
räknat ut, att han aldrig skulle komma från
Hamburg, och på följande sätt. Pengarne skulle dröja så
länge så att hotellräkningen, hvilken växer i
geometrisk progression, kommer att sluka beloppet så
att inga respengar återstå, och så kan lätt ett
perpetuum mobile uppstå som varar till världens ända.
Att han räknat rätt i det hela, visade sig två
dagar senare, då pengar verkligen anlände. Han
betalade räkningen, lämnade hotellet i droska och kom
ner till stationen. Där skulle åkaren betalas; och en
borstare, som medföljt från hotellet, begärde
drickspengar, samt hade en liten nota på utlägg, troligen
falska som vanligt. När han kom till biljettluckan
och frågade priset, fattades två mark. Därför
återvände han till hotellet!
För att gifva läsaren en lefvande föreställning
om mannens lidanden är säkert icke nödvändigt dröja
vid alla detaljerna. Nog af, tysthetskuren varade
ännu några dagar, och så kom han loss, utan att
koleran hann utbryta.
♦ *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
