Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 kabahtInmIstabnø berättelses
klok. Men de två slista dagarne förde med sig nya
tortyrmedel. Svensken från kaféet skulle komma p&
middagen.
Glad gick Axel ner till tåget, att ta emot
sin bästa vän, den som förstått honom bäst, som själf
fattig lagt sig ut för honom hos rike män för att
få den hjälp åt vännen som han själf ej kunde få.
Och nu råkar han en främling som med kalla
blickar behandlade honom som en främling. Intet
igenkännandets leende, inga frågor om befinnandet,
och framför allt intet vidrörande af det förflutna.
Efter middagen tog han värden afsides och
frågade:
»Är svensken ond på mig?»
»Ond? Nejl Men du förstår att när han nu är
gift med Lais...»
»Gift?»
»Ja I så vill han ju icke bli erinrad om att hon
varit din väninna!»
»Det förstår jag, men jag kan ju ej rå för att
jag var hennes vän innan hon anade att svensken
fanns till.»
»Nej, visserligen, men du har pratat-om henne...»
»Detsamma som alla andra pratade, då det
ingen hemlighet var, och då hon i synnerhet afficherade
sina eröfringar så att de måtte komma till den största
offentlighet.»
»Javäl, men nu är det en gång så...»
Svensken stannade, och därför måste norrmannen
gå ensam.
För att fördrifva tiden begagnade han traktens
flora för att studera växternas biologi. Till den ändan
medförde han på sina vandringar en morfinspruta
för att se huru pass känsliga växterna visade sig för
detta nervgift, hvaraf han ville sluta sig till
befintligheten af ett sensitivt nervsystem hos dessa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
