Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karantänmästabns berättelser 245
Det var således en tjuf (eller ett fruntimmer)
som sprungit ut på taket.
Poliserna gå ut på taket med lyktor, ljus;
pensionatets herrar följa. En skugga af en skorsten
rör sig.
»Där är han!» ropas.
Poliserna förklara sig oskickliga att klättra på
det branta skiffertaket, och anbefaller brandkårens
allarmerande.
»Men det kostar femtio kronor.»
Frun undertecknar en fullmakt, som herrn rifver
sönder.
Under tiden har folksamling bildats på gatan;
angränsande hustak äro fulla med folk.
Ett skrik hörs:
»Här är han I»
Man har gripit en gesäll som hyllat sig till
de belägrande i den goda afsikten att gripa tjufven.
En piga erinrar sig att på eftermiddagen anländt
en resande som nu sofver i ett vindsrum bredvid,
och hvilken lätt kunnat vandra emellan rummen.,
Polisen tränger in i mannens rum, visiterar hans
papper, och finner intet.
Vindarne undersökas utan resultat.
Och vid midnatt går polisen.
Då ville unga frun börja en serie explikationer,
men herm var trött på hela galenskapen och kunde
intet explicera; därför, och då intet annat fanns
bar han in frun i hennes rum, och stängde dörren
för andra gången samma dag I
Detta dämoniska äfventyr blef aldrig uppdagadt
Herrn trodde icke på någon tjuf, ty intet
saknades i rummen, han trodde att unga frun, som sett
många teaterpjeser, stuckit något i låset, alldeles som
i Ett grått hårstrå, och att sedan djäflarne spelat
komedien vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
