Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
xabantjlnmistabns bebittelsbb 249
upphörde och man meddelade sig endast genom
skrifna papperslappar.
Men det finnes ett slag af elakhet som kallas
gemenhet eller infami och är svår att definiera men
lätt igenkännlig. Det är det uronda hos människan,
det positiva begäret att skada utan anledning, och
utan hämdens eller vedergällningens berättigande.
Och det är svårt att förlåta.
Han fick en dag en lapp med något skrifvet på,
som gjorde att han icke mer besökte hennes rum.
Därpå kom hennes ultimatum; att hon i
morgon ämnade resa hem till sina släktingar.
»Lycklig resa I» svarade han.
Den mörka morgonen stod en hvit gestalt vid
hans bädd; räckte ut armarne till bön om förlåtelse.
Han rörde sig icke utan lät gestalten stå. Den föll
till golfvet, och han lät den ligga som en störtad
staty.
Hvar den veke mannen, som alltid var färdig
att förlåta, fick denna fasthet från, denna
omänskliga hårdhet; det begrep han ej, men han tyckte den
kom utifrån som en plikt, eller ett eldprof han måste
igenom.
Han somnade om. Vaknade, och klädde sig. Gick
ut i det tomma rummet. Då kände han vacuum. Allt
var oåterkalleligt slut I Slut I
Blodet tycktes rinna af öppnade ådror; lifvet
flydde, långsamt men säkert. Och så kommo
samvetskvalen att han ej förlåtit henne 1
Här behöfdes en våldsam omskakning för att
hans jag skulle komma ofvanpå igen; och han
beslöt att ta en dryck som i bitterhet öfverträffades
af ingen. Han for hem till sitt land, där han var
förbannad.
På ångbåten till Kristiania halfvägs skref han ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
