Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
964 kaäahtlbrmx8tabli8 BXRlTTBUIXB
för öfrigt kan det vara difterit, som ju är farligt
för barnet»
»Tänker du p& barnet?»
»Ja lite I»
Om hon nu kunnat förflytta honom i hafvet
hade hon gjort det. Men hon behandlade honom som
en pestsmittad bara. Barnet barnet var i fara!
»Mycket har jag upplefvat» sade han hviskande,
»men aldrig har jag sett ondskan sä stor hos
någon människa!»
Och ban grät för första gången kanske på tjugu
år; grät öfver uselheten och kanske äfven öfver
sitt öde och sin förnedring.
Han fann det vid objektivt betraktande aå
onaturligt att han, en framstående man i sitt tfack, skulle
utan eget ’förvållande lefva så uselt att till och med
pigan ömkade honom. Och det fanns sedan han kom
i frändernas hus intet att anmärka på hans
uppförande; han drack inte ens, äfven af det skäl att det
icke fanns något att dricka. Han hade sedan sin
ditkomst haft framgångar på teatrarne, men i
stället för att hjälpa honom som framgången brukar höja
vanliga dödliges anseende, bidrog det endast att
stegra hatet och det konstlade föraktet
Att han mottagit gästfrihet hos stormrika
släktingar behöfde väl icke han känna tungt, då han
ju var laglig arfvinge till halfva härligheten, men nu
när hatet rasade, fick han veta att han kostade, och
man slog fram om betalning.
Åter intog honom den äldre tanken att detta
icke kunde gå naturligt till, utan att en osynlig hand
låg öfver hans öde.
Äfven det att respengame på ett oförklarligt
sätt ej kommo, fann han särskildt tillställdt för att
förlänga hans lidanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
