Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 KABANTINMISTABNS BBBÄTTELSEB
aftonen såg lian ännu en gång det lilla huset där det
lyste i fönstren. Och nu utplånades allt ondt och fult
han där sett, och han erfor knappt en flyktig glädje
att vara fri från fängelset där han lidit så oerhördt
Endast känslor af tacksamhet och vemod grepo
honom; och ett ögonblick drog bandet vid hustru
och barn så att han tänkte kasta sig i vattnet. Men
så togo skofvelhjulen några kraftiga tag framåt
bandet töjde sig, sträcktes — och brast I
»Det var en infernalisk historia,» utbrast
postmästaren, när det var slut; »infernalisk...
Och hvad skall man säga om den? Det du
har sagt själf till botten inuti. — Men tror du
att äktenskapet öfver hufvud kommer att
fort-lefva?»
»Trots det, att maka, barn och hem är mitt
önskemål, tror jag icke äktenskapen på lifstid
bli möjliga* med vår tids starka själfkänsla
och oafhangighetsbegär hos den enskilde. Du
ser ju själf hvart utvecklingen bär hän. Aldrig
hör man om annat än missnöje och skilsmässor;
Jag erkänner att lifvet fordrar hänsyn och
undfallenhet, men att lefva med undertryckande af
sina innerligaste önskningar, i en luft af
motsägelse och på tvärn, kan icke skapa annat än
furier. — Du har varit gift?»
Frågan kom något tvärt, och svaret blef
dröjande.
»Ja, jag har varit gift, men är icke enkling.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
