Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
990
DEN KVARLÅTNE
»Ja* jag minns honom I»
»Sä kommer en dag, då han stod på
sce-men, midt i en roll, och liksom en blixt slår
den tanken ner öfver honom: tänk att jag skall
stå här och åma mig I Och han föll ur rollen,
och kom icke in i rollerna mer. Han kunde icke
illudera sig, på tio år; förgäts, och lades åt
sidan. Då kom nöden. Och jag hörde honom en
gång på ett kafé säga att det var bosch,
konsten och alltihop, men att han måste försöka
’dupera om sig* igen. Han lyckades för en kort
tid, och då skröt han med att han lyckats
’dupera’ publiken igen. Men så släppte det åter
i spärrhakarne och uret gick ut med ett
fasligt surrande. Om du visste hur många artister
som på vägen få upp ögonen och förlora »tron
på konsten», men, dömda att fortsätta,
slutligen öfva handtverket för att lefva. Det är
tragedi! Och alla som dryper af i förtid, utan
att man förstår hvarför. Ja, människoöden, säg
mig deras gåta!»
»Nåå, ditt öde då?»
Främlingen reste sig.
»Mitt öde? Ja* att inte jag gått under, är
mig den största gåtan; ty jag hade alla
betingelser därtill! Jag har krupit in i
samhälls-oket, och krupit ut igen, i flera omgångar, men
kan aldrig försona mig med lifvet. Jag dras
me’t det är allt!»
»Och det säger du som fått allt ?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
