fördeladt på ömse sidor om skaftet, utgöres af långa, mer eller mindre tätt sittande strålar eller grenar, hvilka grenar i båda kanterna äro besatta med små s. k. bistrålar, som bära små hakar och hår, genom hvilka de särskilda strålarna så fast gripa uti hvarandra, att fanet, i synnerhet på ving- och stjärtpennorna, kommer att bilda en enda tät skifva. Härigenom kunna dessa fjädrar göra ett tillräckligt motstånd mot luften, då fågeln flyger. Fig. 10. Fjädrarna äro till form och sammansättning ganska olika och hos våra fåglar icke likformigt fördelade öfver hela kroppen utan sitta gruppvis, så att vissa ställen på huden äro helt nakna, fastän detta ej kan märkas, förrän man för undan fjädrarna. Sådana fjädrar, hvilka hafva en hård spole, styft skaft och sammanhängande fan, hafva fått namn af konturfjädrar. Är däremot skaftet mycket smalt och svagt samt fanstrålarna mjuka, lösa och bistrålarna utan hakar eller hår i kanterna, kallas fjädrarna dun. Dylika dun finnas vanligen bredvid hvarje konturfjäder, af hvilken de betäckas. Konturfjädrarna hafva till ändamål att skydda kroppen mot yttre inflytelser eller att verka mot luften med en större yta; dunen däremot tjäna endast till att bibehålla kroppsvärmen. Ett tredje slag af fjädrar äro de s. k. trådfjädrarna eller borsten, hvilkas Fig. 11.