ersättning för fettkörtlarna finnes emellertid vid stjärtpennornas rot på öfre sidan om sista svanskotan en större körtel, som i synnerhet är väl utbildad hos simfåglarna. Fåglarna taga med näbben fett från denna körtel och bestryka därmed fjädrarna, hvarigenom dessa bättre stå emot vatten och ej så lätt blifva ruggiga af väta. Matsmältningsorganen. Fåglarnas käkar äro utdragna till en mer eller mindre lång näbb, som med afseende på sin form och byggnad står i närmaste öfverensstämmelse med hvarje arts lefnadssätt, så att man oftast af näbbens byggnad kan sluta sig till fågelns lefnadssätt lika säkert som man bedömer ett däggdjurs efter tändernas byggnad. Fig. 14. Vinge af en trastfågel: a, de öfre små täckfjädrarna; -- b, den sista raden af dessa ligger i omvändt läge mot vingens öfriga fjädrar; -- c, första raden armtäckfjädrar »de stora öfre vingtäckarna»; -- d, armpennor; -- e, handpennor; -- f, första handpennan; -- g, handtäckfjädrar; -- h, lillvingen. Näbben är vanligen helt och hållet beklädd med ett hornartadt öfverdrag, hvilket såsom en slida omsluter hela den nakna delen af käkarna. Hos några (snäppor och andfåglar) är dock hornslidan ersatt af en mjuk och känslig hud, och hos många är näbbroten ofvan beklädd, med en ofta lifligt färgad hud, den s. k. vaxhuden. Munnen saknar tänder, och födan sväljes därför hel eller sönderslites och sönderhackas först med näbben och fötterna i lämpliga stycken. Några kunna med tillhjälp af de skarpa och inböjda käkkanterna skala frön och