7. Löfsångaresläktet, Phyllopséustes, MEYER. Näbb liten, tunn, vid roten bredare, och strax framom näsborrarna lika hög som bred. Käkkanterna icke inböjda under näsborrarna. Pannan icke sammanlöpande med näbbens bas. Stjärten i spetsen urnupen eller svagt klufven. Färgen ofvan grågrönaktig. I allmänhet mycket små och lifliga fåglar, som uppehålla sig i täta löfdungar. Lefva uteslutande af insekter och hafva sina bon på marken. Flyttfåglar. Öfversikt af arterna. I. Första handpennan kortare än de öfre handtäckfjädrarna .................. 1. P. sibilatrix. II. Första handpennan längre än de öfre handtäckfjädrarna. A. Andra handpennan längre än den sjette. Benen ljusbruna ......... 2. P. trochilus. B. Andra handpennan kortare än den sjette. Benen mörkbruna ......... 3. P. collybita. 1. Skogssångaren, Phyllopseustes sibilátrix, BECHST. -- Ofvan tämligen rent grön, inunder hvitaktig; ett gult streck öfver hvartdera ögat, hufvudets sidor och strupen ljusgula; genom ögonen ett mörkgrått streck; andra handpennan nästan lika lång som den fjärde. Längden 117 mill. Förekommer i södra Sverige ända upp till Stockholm. Vistas helst i sådana skogslundar och parker, där höga och lummiga träd finnas. Boet på marken, nästan öfvertäckt, med ingången på sidan; äggen 5-6, ljusgrå med mörka streck och fläckar. 2. Löfsångaren, Phyllopseustes tróchilus, LINNÉ. -- Ofvan grågrön med gulaktig inblandning; inunder hvitaktig med mer eller mindre gul anstrykning; öfver hvartdera ögat ett dunkelt, gulaktigt streck; första handpennan längre än de närmaste täckfjädrarna, den andra längre än den sjette; benen ljust gulbruna. Längd 116 mill. Honan är något ljusare än hanen, och ungen är om hösten ofvan mera rent grön, inunder gul. Allmän i hela landet. Återkommer tidigt på våren, när pilarna blomma. Sjunger nätt och behagligt. Boet på marken; äggen 5--6, till färgen hvita med rödbruna prickar.