64 4. Säfsparfven, Emberiza schoenidus, LINNÉ. - Ryggen spräcklig af svart och rostgult; magen hvit med bruna streck på sidorna. Hanen har hufvudet, strupen och f ramhalsen svarta samt ett hvitt band omkring halsryggen. Honan har hufvudet mörkbrunt, ett gulaktigt band öfver ögonen och ett dylikt på hvardera sidan om strupen. Längden 148 mill. Höstdräkten: hufvudet med bruna och strupen med grå fjäderkanter; ett gulbrunt streck öfver ögonen. Bröstet och sidorna med rostgul anstrykning. Ungen har hufvudet rost-grått med svarta längdstreck; öfvergumpen rostbrun. Halsen framtill ljust rostgrå. Förekommer i mellersta och södra provinserna mera sällsynt bland vassruggar vid sjöar och kärr men i de norra allmänt bland videbuskar utefter vattendragen. Boet nära märken, ägg 4-5, gröngrå, brunfläckiga. Flyttfågel. . 5. Dvärgspar f ven, Emberiza pmilla, PALL. - Ofvan spräcklig af svart och rostgrått; undertill hvit med svarta fläckar på bröstet, halsen och kroppssidorna: hufvudet rödgrått, ofvan med ett svart band på hvardera sidan: hakan hos hanen ljust rödgrå, hos honan hvit. Längden 134 mill. År allmän väster om Dvinafloden och har en gång (1815) skjutits i Sverige. 6. Videsparfven, Emberiza rustica, PALL. - Ofvan röd-eller gråbrun med svarta näckar på ryggen; undertill hvit med rödbruna fläckar på bröstet. Hufvudet ofvan och på sidorna svart eller svartaktig! med ett hvitaktigt streck långs hjässan och ett dylikt öfver och bakom ögonen. Längden omkring 142 mill. Tillhör den högre norden i Europa och Asien och har hos oss anträffats några få gånger. 22. Fättsparf Släktet, Plectråphanes. MEY. Gomknölen låg: underkäken bredare än öfverkäken: baktåns klo längre än tån och föga krökt: vingarna långa. Dessa sparfvar bebo under häöktiden uteslutande den högre norden. De äro antingen flytt- eller strykfågiar. Mest uppehålla de sig på marken, där de liksom lärkorna löpa omkring för att söka sin föda. Hafva vacker sång.