95 IV. Ordningen Duffåglar, Pullåstrce. Näbben kortare än hufvudet, hoptryckt, svag, i spetser* kullrig. Öfverkäken endast i spetsen hornbeklädd, för öfrigt täckt af en mjuk hud, som öfver näsborrarna bildar ett hvalf (fig. 40). Vingarna långa och spetsiga; armpennornås täckfjädrar bilda flera rader, och de längsta af dem sträcka sig öfver pennornas halfva längd. Benen korta och starka: tarser med mjuk, vårtfull hud; tårna, tre framåt och en bakåt riktade, äro vid roten sinsemellan fria och ligga i samma plan, (fig. 41). Stjärten har 12 pennor. Fig. 40. De arter, som tillhöra vår fauna, lefva, åtminstone under fortplantningstiden, i skogarna och äro flyttfåglar. Sedan ungarna blifvit flygvuxna, förekomma dufvorna ofta tillsamans i smärre flockar,, som besöka fälten, där de lifnära sig af åtskilliga slags frön. Dessa nedsväljas först i kraf van och gå sedan ned i magen, som har två-afdelningar, körtel- och muskelmagen. Dufvorna äro vackra och lifliga fåglar, som hafva lätt flykt och röra sig ledigt på marken. Hafva bon i träd eller i bergskrefvor. Aggen äro två, hvita, och rufvas af båda föräldrarne. Ungarna födas blinda och nakna och matas i början med ett mjölkartadt, tjockflytande ämne, som afsöndras i de äldre dufvornas kräfva. Lefva i engifte och hafva ett kuttrande läte. Båda könen äro tämligen lika, men ungarna äro-olika de gamla.