114 59. Bivråksläktet, Pérnis, Cuv. 1. Bivråken, Pérnis apivorus, LINNÉ. - Hanen: hufvudet ofvan och på sidorna askgrått; Öfre kroppsdelar gråbruna, under hvita med smala streck på strupen och svartbruna näckar på framhalsen, som på bröstet äro bredare ovala med svarta spolstreck, på sidorna och lårfjädrarna tvära och på undre stjärttäckarna bilda bruna tvärband. Vingpennorna grå med svarta tvärband och lång, svart spets. Stjärten nästan tvär, grå med blek spetskant och tre svartbruna tvärband. Längden 594 mm. Honan: hufvudets fjädrar svartbruna med rostgula, i pannan och nacken hvitaktiga kanter, öfre kroppsdelarna mörkbruna med rostgrå fjäderkanter, under rostbrun med svarta spolstreck och hvita tvärband på mage, sidor och lårfjädrar. Längden 619 mm. Ungen: ofvan svart-brun med en liten hvit fläck i spetsen af hvarje fjäder på, hufvud och hals. Undertill hvitaktig med bruna streck och fläckar. Häckar, dock ej allmänt, öfver hela landet men mest i des» mellersta och norra delar. Bo i träd; ägg 3-4, gulröda med rödbruna, orediga fläckar. 5. Underfamiljen Glador, Milvini. Näbben hoptryckt, rak ända till den nedböjda spetsen, med smal näbbrygg, utan tand; näsborrarna snedt ovala. Hals-krage saknas. Tyglar beklädda med borst. Tarserna under-^sätsiga, korta och till hälften fjäderklädda: deras nakna del försedd med en rad af omkring fem plåtar; uttån vid roten förenad med mellantån; klor jämförelsevis korta, svaga och mindre krökta. Vingar långa, spetsiga; stjärt mycket lång och djupt klufven. Gladorna äro stora men jämförelsevis tröga och fega fåglar, hvilka bebo skogar, som begränsas af öppna fält eller vattendrag. Sitt byte, som vanligen består af små däggdjur, fågelungar, kräldjur, insekter m. m., fånga de på marken. De flyga med långsamma vingslag och ses ofta sväfva högt i luften med utspända, nästan orörliga vingar. Bj^gga stora, platta bon i höga träd. Hos oss äro de flyttfåglar.