133 B. Första handpennan icke kortare än den andra................2. Charadrius. II. Tarsen icke längre än mellantån.....3. Strepsilas. 75. Vipsläktet, Vanéllus, BECHST. Näbben kortare än hufvudet, rät, spetsig, vid spetsen hoptryckt och kullrig. Benen tämligen höga; tarserna framtill ined tvärsköldar; yttertån förenad med den mellersta genom en hud vid roten; baktån kort. Vingar breda och trubbiga, oftast med tredje vingpennan längst. Viporna lefva vanligen vid vatten eller på sidlända ängar och mossar. Hafva lätt och egendomlig flykt samt skarpt läte. Såsom flyttfåglar anlända de mycket tidigt på våren. 1. Tofsvipan, Vanelkts vanellus, LINNÉ. - Hanen: hufvudet ofvan jämte halsen och f rambröstet svarta; ryggen och skuldrorna mörkgröna, glänsande; de undre kroppsdelarna och stjärtens inre hälft hvita; hufvudet med en lång, smal nacktofs. Längden 209-327 mm. Honan har mindre rena färger och kortare nacktofs. Ungen: ofvan med gulaktiga fjäderkanter, under smutshvit. Allmän i^ södra Sverige men något sällsyntare i de mellersta provinserna. Agg 4, olivgula, grå- och brunfläckiga. 76. Piparesläktet, Charädrius, LINNÉ. Hufvudet med hög panna. Näb- Fig. 49. ben kortare än hufvudet, rak, spetsig, nästan trind, vid spetsen hoptryckt (fig. 49). Benen tämligen höga med nätformigt delad hud; uttån vid basen förenad med mellantån genom en hudfåll; baktån ingen eller också kort och förkrympt. Vingar tämligen långa och spetsiga. Vistas vid stränder och på sänka ställen, några äfven i fjälltrakter. Löpa snabbt på marken, vada i grundt vatten och flyga lätt och skickligt. Agg 3-4, päronformiga, gulgrå med brunaktiga fläckar och streck. ,