145 -Stjärtens två mellersta pennor svarta; de öfriga blekt gråbruna och hvitkantade. Förekommer allmänt under flyttningen vid både östra och västra kusten. Häckar i Sibirien och Finmarken* 7. Mö vipan, Tringa Temminckii, LEISL. - Sommardräkten: hufvudet ofvantill samt ryggen och skuldrorna svarta med rostgulaktiga fjäderkanter; f ramhalsen och kraf van grå med rostfärgad anstrykning och små svartaktiga streck och punkter; strupen, bröstet och öfriga ujidre kroppsdelar hvita. Vingpennor svartaktiga, den första med hvit spole. Stjärtens mellersta pennor svartbruna med något rostgrå kanter, de följande mer eller mindre grå, de yttersta hvita. Näbben svart. Längden omkring 146 mm. Höstdräkten (ung fågel): hufvudet ofvan mörkbrunt ined gulaktiga fjäderkanter; ryggen och skuldrorna grå med svartaktiga spolstreck; bakryggen svart. De undre kroppsdelarna hvita; halsen grå med gulaktig anstrykning framtill. Häckar ej sällsynt i landets nordligaste delar, möjligen äfven längre mot söder. Agg 4, glänsande grågula med rödbruna, och askgrå näckar. 8. Skäryipan, Tringa stridt a, LINNÉ. - Sommardräkten: hufvudet of van, ryggen och skuldrorna rent svarta medgrön glans och rostgula,mot spetsen hvita fjäderkanter; öfvergumpen svart, enfärgad. Framhalsen, kräfvan och bröstets sidor hvitaktiga med mörka fläckar; magen hvit. Handpennor svartaktiga med hvita spolar. Stjärtens fyra mellersta pennor svarta, de öfriga brungrå med smala hvita kanter. Näbben vid basen gul, utåt svart. Längden 207 mm. Vinterdräkten: Hela fjäderbeklädnaden synes rnera hvit eller grå i följd däraf, att fjäderkanterna antagit denna färg. Tillhör de nordligaste trakterna af den skandinaviska halfön, och häckar hufvudsakligen i Finmarken. Förekommer u,nder flyttningstiden och vintern vid våra hafskuster, där många kvarstanna. 2. Underfamiljen Simsnäppor, Phalaropodini. Näbben medelmåttig, tunn, rak, framåt rundad eller plattad, spetsig. Benen icke höga; tarsen lika lång som mellan-Aurivillius, Svenska fåglarna. 10