154 kanter. Hufvudets sidor, halsen och bröstet blekgrå med rostgul anstrykning och fina bruna streck; de undre delarna öfvervägande hvitaktiga. Ungen: hufvudet ofvan gråbrunt med svartbruna fläckar; ryggen och skuldrorna svartbruna med rostgrå fjäderkanter. Halsen, bröstet och kroppens sidor rostgulaktiga med mörka, fina streck. Funnen häckande i JEnare lappmark. Tillhör egentligen norra Byssland och Sibirien. Agg 4, gröngrå med bruna, svarta och gråaktiga fläckar. 4. Underfamiljen Skärfläckor, Eecurvirostnni. Näbb mycket lång, under hela sin längd nedplattad, spetsig med yttre hälften böjlig och uppåt krökt. Benen långa, smala och nakna högt öfver hälleden; f ramtårna betydligt kortare än tarsen och sins emellan förenade med simhud; baktån är kort och når icke till marken. Vingar tämligen långa och spetsiga. Fjäderbeklädnaden nästan lika tät och dunrik som hos simfåglarna. Dessa fåglar hafva sina tillhåll vid hafskusterna, där de vistas på sänka, dyiga och uppslammade ställen, hvarest de gå säkert på de breda simfötterna. De vada ofta i vattnet och simma skickligt samt äro ganska skygga. Deras föda består af krustacéer och andra mindre vattendjur. 88. Skärfläcksläktet, Recurviröstra, LINNÉ. 1. Skärfläckan, Recurvirostra avosétta, LINNÉ. - Hvit; öfre delen af hufvudet, en del af halsryggen, ett bredt band på skuldrorna, vingtäckarna och de första vingpennorna svarta. Näbben svart; benen gråblå. Längden 445 mm. Förekom förr rätt talrik på Ölands södra udde men har på senare år blifvit alltmera sällsynt. År 1891 uppehöll sig blott ett par därstädes, och möjligen finnes ännu ett eller annat par kvar på d,enna gamla häckplats. Aggen i en håla på marken, 2-3, ljust rost- eller olivgula med svarta och grå fläckar. Båda könen rufva äggen och vårda ungarna.