168 bröstets sidor gråaktiga; de öfriga undre kroppsdelarna hvita. Vingspegeln hvit, på midten af delad med ett svartgrått streck. Längden 520 mm. Hanen i sommardräkt är lik honan men har ett i gulgrått eller gråbrunt stötande hufvud och gulaktig anstrykning undertill. Ungen liknar honan men är ofvan och på sidorna askgrå med en dragning i gult. Häckar talrikt i hela landet både via sött och salt vatten. Aggen 10-14, olivgrå, sällan smutsgula. Flytt- (och stann-) fågel. Anm. Af Mergus anatdrius, EHRENB., af hvilken endast 2 ex. från Schlesien och Seland förut voro kända, sköts en hane 1881 i Kalmarsund. Färgteckningen liknar mest knipans. De långa undre vingtäckarna, som hos salskraken äro hvita och hos knipan svarta, äro hos denna form hvita med svartgrå spol-fläckar mot spetsen. Näbb, fötter och iris svartbruna. Längden 170 mm. År en bastard mellan salskrake och knipa. IX. Ordningen Årfotade fåglar, Steganöpodes. Ansiktet bart. Tårna fyra, alla förenade genom en bred simhud; näbben lång eller medelmåttig, hård, rät med mer eller mindre nedböjd spets; svalget uttänjeligt; vingarna långa och spetsiga eller också korta och breda. Benen sitta vanligen långt tillbaka. Stjärten oftast tämligen lång med styfva pennor. I allmänhet stora fåglar, 80m mest vistas \i(jL klivet;, ?Röra sig i vattnet med stor färdighet och äro förträffliga dykare. Lefva af fisk. Oaktadt sina fullkomliga simfötter, kunna de dock, enär "baktån sitter i samma plan som f ramtårna, sitta i träd och gripa om grenarna med sina tår. De häcka kolonivis på klippor, i bergsskref-vor och skogslundar nära hafvet. Lägga ett mindre antal ägg, som rufvas af båda föräldrarna, hvilka därefter gemensamt förse ungarna med föda. Könen äro lika men ungarna olika de gamla. Öfversikt af familjerna. I. Näbben utan hake vid spetsen och med sågtandade käkkanter........... 1. Dysporidce. II. Näbb med hake vid spetsen. Käkkanter icke sågtandade............. 2. Pelecanidce.