194 Har förr funnits häckande på Gotland och Öland men har nu försvunnit därifrån. 2. Skrattmåsen, Larus ridibundus, LINNÉ. - Hufvudet och öfre delen af halsen om sommaren bruna eller stundom svartgrå; mantel askhlå; de tre första handpennorna i spetsen ocn inkanten svarta; hela öfriga fjäderbeklädnaden rent hvit med rosenröd anstrykning på bröstet. Näbb och ben röda. Längden 420 mm. Förekommer ej så sällsynt i Skåne samt på Gotland och Öland. Strykfågel. 3. Fiskmåsen, Larus canus, LINNÉ. - Bygg och vingar askblå, andra kroppsdelar rent hvita; handpennorna utåt svarta, vid spetsen.mer eller mindre hvita. Näbb och ben gröngula. Längd 433-458 mm. Allmän i hela landet både vid sött och salt vatten. Stannfågel. 4. Gråtruten, Larus argentätus, BEUNN. - Hufvud, hals, öfvergump, stjärt och alla undre kroppsdelar hvita; rygg och vingar ljust askblå. De 4 första handpennorna med svartaktiga spolar, den första (hos de äldre) med lång, hvit spets, den andra med en rundaktig hvit fläck bakom spetsen, hvilken, liksom på de två följande pennorna, är hvit. Näbben vaxgul med hvit spets och en röd fläck på hvardera sidan af underkäken; benen hvita, stötande i pärlgrått. Längden 570 -643 mm. Allmän i skärgårdarna, mera sällsynt inuti landet. Stannfågel. 5. HTityingade truten, Larus leucöpterus, FABEE. - Mantel och vingar ljust askblå med långa, hvita spetsar på de främsta pennorna, för öfrigt hvit. Längden 495-570 mm. Anträffad några få gånger i Sverige; tillhör den högsta norden och häckar på Sydgrönland. 6. Hyittruten, Larus glaucus, BEUNN. - Hvit med manteln askblå; de yttre vingpennorna hvitgrå med hvita spolar och breda, hvita spetsar. Längden 695-740 mm. Yisar sig sparsamt under vintern vid hafskusten. Allmän i Ishafvet ; några få par häcka vid norska kusten. 7. Hafstruten, Larus marinus, LINNÉ. - Bygg och vingar skifferevarta, andra kroppsdelar hvita. De främre ving-