Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallas Färjestaden för att här går en färja öfver till Röda
sten och Klippan.
Inloppet till Klippan, Ostindiska companiets hamn
och varf och upplag, är icke just vidare beqvämt; och
hamnen är just icke vidare skyddad. En mängd fartyg
ligga dock här och utanför i elfmynningen.
* *
*
Klippan är en rätt liflig plats, mest i följd af den
rörelse som Ostindiska companiet här drifver. Dock
påstås det, att companiet nu mera icke gör så glänsande
affairer som det gjort förut under föregående octroj, då
det utdelade betydande vinster. I alla fall hör jag af
Pettersson, att enskilda personer ännu göra goda förtjenster
på companiets handel. En bland dem, som här förtjenat
grofva pengar på Ostindien är Jacob Maule, som ock förut
var chef för companiets directeurscontor i Canton. Så
lycklige äro dock icke alla. Inte lära de förtjena mycket,
som sälja ostindiska tyger, arrac och kanel till Amsterdam
och taga Gede Moppe, Bundte Moppe och Grouwe Moppe
(tegel) i bakfrakt, som Pettersson gjorde. Men på senare
tider har companiet börjat skeppa ostindiska varor,
naturligtvis med större fartyg än »Adolph», på Bartholomé i
Vestindien, som skall vara en svensk frihamn liksom
Marstrand. Derifrån föres hit rätt mycket sockerrör eller
råsocker till sockerbruket i Göteborg. Mycket ostindiskt
gods går dock ännu alltjemt härifrån till Hamburg, Emden
och Ostende.
Några släktingar har jag väl nu icke qvar här i
staden. Då jag efter landstigningen uppsökte skeppspredikanten
Christian Ström, som bor i närheten, fick jag
bekräftelse på, att min äldre bror, som reste hit för femton
år sedan och tjenat en tid vid artilleriet, längesedan gått
till sina fäder, och att detta äfven varit det lyckligaste för
honom. Äfven hörde jag, att en af min fars vänner,
capitaine Reuterfelt, som en gång förde det ståtliga skeppet
»Lovisa Ulrika» från och till Ostindien, med detta sitt
vackra fartyg[1] för längesedan gått till bottnen, och det
[1] Den kapten Reuterfelt, som gick till botten med »Lovisa
Ulrika», var annars infanterikapten, men synes hafva följt med »Lovisa
Ulrika» på hennes sista färd. Utgifvarens anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Aug 5 15:20:03 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faigot/0009.html
