Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på Göteborgs comedihus, beläget borta vid Sillgatan, icke
så långt från Kronhuset, der den här förlagda delen af
fortificationsbrigaden har sitt tillhåll. Jag hörer många
säga, att det var bättre förut, än det är nu; men andra,
som kanske förstå saken bättre, gå icke in härpå. De
förra skryta med en i Stockholm mycket uppburen
fransman, Despréz, hvilken lärer varit engagerad såsom
deco-rationsmålare, men äfven som instructeur för acteurerna
här hos en teaterdirecteur Petterson för en sex, sju år
sedan. De lära emellertid blifvit osams, Petterson och
han, och det gick visst på tok till slut för den
anspråksfulle och hetsige fransmannen. Vidare talas mycket om
ett italienskt operasällskap, signor Stephano Pucci’s,
hvilket tyckes gästat här två gånger och varit mycket omtyckt.
Jag har hört det namnet förut.
På sista tiden har emellertid en teaterdirecteur
kommit hit, som nog lärer vara så duglig som någon
föregående. Han lärer heta Lindquist. Men det tyckes mig,
som om hans stycken skulle öfver hufvud vara alltför
allvarsamma och moraliserande och mestadels också för
sorgliga. Så har här nu helt nyligen gifvits »Redlighetens
seger öfver förtalet», ett visserligen ganska uppbyggeligt
stycke — det medgifva de teaterbesökande. — men icke
af det slag, att man frestas se det flera gånger eller vid
den tid på året, då naturen börjar kläda sig i riktigt
förtjusande sommarskrud. Det skall vara författadt af en
svensk, en hr Edberg, och går på i fyra acter en hel
qväll. Likaså lärer allmänheten varit mycket nyfiken på
en dram i fem acter kallad »Dygderna i Toulon» eller
»De lidande», hvilken skall hafva varit en bearbetning
efter Fenouillot de Falbaires’ »Amour filial». Den
författare som satt ihop stycket på svenska har icke angifvit
sitt namn. Sådan anonymitet brukar reta nyfikenheten
och väcka intresse; men hvad mig beträffar, så röner jag
ingen sådan inverkan. »De lidande» fresta mig icke alls.
Ett mycket allvarsamt annat stycke annonceras fortfarande,
kalladt »Grefven af Oldbach eller Den bepröfvade dygden».
Man ger annars oupphörligt nya stycken men just inga
roliga: »Veel nieuws en weinig aangenaams».
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
