Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på hvarje god, ärlig och ordentlig medborgares rättigheter.
»Hvar skall jag få min aptitsup? Hvar skall jag få några
ankare bränvin åt mitt arbetsfolk, åt mitt sjöfolk? Desse
äro icke hågade att afstå från denna undfägnad».
Till svårigheten för en främling att sätta sig in i
den svenska bränvinshistorien kommer, icke blott att
principerna för lagstiftningen ofta bytas om, utan ock att olika
stadganden gälla för städerna och för jordbrukame på
landsbygden. För att icke tala om, huru lönbrännerierna
göra affairen osäker, om man icke sjelf vill fuska med
lönbränning.
I en a visa läste jag härom dagen en klok uppsats
om det öfverhand-tagande fylleriet. Det hette, att man
icke skulle försöka med stränga förordningar och förbud,
som sedan måste ändras eller upphäfvas. Bränvinsyran
vore visserligen moder till alla synder; derför borde denna
yra med religionens hjelp utrotas. Barn aflade i
bränvinrus blefve ofta tokiga, oftast småvuxna. Oändligt
vedervärdigt vore ock bruket att ge små barn bränvin, stilla
deras hunger, mildra deras lynne genom att ge dem sådan
stark dryck. Ingen drinkare, hette det ju ock, kunde
ärfva Guds rike. Kriget mot bränvinet borde vara ett
christligt krig. Att i hast utrota missbruket af denna dryck
vore dock alldeles omöjligt. Endast med öfvertygande
kunde man här komma fram. Emellertid hade den dyra
tiden och alla de värsta synder sin rot i bränvinet. Den
gamla tiden, då man icke lifnärde sig till förderf med
bränvin utan åt sin starka goda mat och drack sitt öl,
det var en annan tid det.
Ja, kanske svenskarne voro duktigare då, än de nu
äro. Åtminstone läto de då höra utaf sig mera ute i den
stora, vida verlden.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
