Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intimt i familjen Stålhandske, att jag syntes med
Stålhandske och hans fruntimmer på alla möjliga ställen och
att jag varit nog oförsigtig att ge fröken Reuterfeldt
dyrbara presenter, hvilket icke vore rätt, om jag icke vore
förtjust i flickan och tänkte fria till henne. Allt detta hade
Ekebom hört, men då han icke ansåg, att jag begått någon
ovärdig handling, utan att här förelåge öfverdrifter och
förtal, som icke borde beaktas, hade han icke velat orda
med mig om dessa fabler. Han hade visserligen en moment
tänkt, att han borde varna mig och bedja mig vara mera
försigtig; men han hade sedan hesiterat, huruvida jag
dertifi verkligen gifvit honom någon rättighet. Att
Gyllen-schruf gjort allt för att sprida dessa rykten, det hade E.
sig väl bekant. Han ansåg också, att de hufvudsakligen
härledde sig från honom.
Ytterligare häpen bad jag lectorn om råd. Sådana
förklarade han sig incapable att lemna: hans erfarenheter
ginge icke i denna direction, hade öfver hufvud icke heller
den étendue, att hans insigter här kunde vara mig till
någon tjenst.
Hvad jag i främsta rummet hade att göra, insåg jag
emellertid sjelf. Jag borde genast genom någon
inter-médiaire uppfordra Gyllenschruf att återtaga sina
beskyllningar och att inom sin kamratkrets offentligen förklara
att dessa infamier sakna all grund; för öfrigt måste han
i vittnens närvaro anhålla om ursäkt. Kunde icke detta
utverkas, måste jag naturligtvis genom ett par vänner
meddela den skamlige belackaren, att han har att med
vapen i hand försöka stå för sina ord, emedan det är mitt
allvarliga uppsåt att straffa honom grundligt.
Det är märkvärdigt, när jag går tillbaka i minnet,
att jag likasom kände på mig, första gången jag såg
hans retsamma fysiognomie, att jag i honom hade en
fiende. En den obetydligaste småsak och någon tillfällig
hetsighet i blodet kom mig genast då att vilja
handgripligen tukta honom.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
