Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. XXVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes närhet, äro de ovärderligaste i mitt lif och att de
skola i mitt minne förvaras såsom det dyrbaraste föremål
för mina tankar.
Det är nu icke i min makt att bestämma hvad som
efter dessa vedervärdigheter väntar mig; men nog vet jag
att mina bästa tankar vända sig i min sista stund till Gud,
som är mitt vittne, och till henne.
Jag hyser intet tvifvel om, att ju icke fru Bagge,
huru djerf också denna min anhållan är, dock skall
vill-fara densamma och framföra dessa mina helsningar.
*
Det har blifvit ett uppskof i min sak med
Gyllenschruf. Vindahl säger, att karlens ena öga är så
igen-svullet, att han icke kan sköta sitt vapen med lika fördel
som jag, då jag ju ännu har mina båda ögon i behåll.
Nordström ute vid Hästhagen har lofvat Stålhandske
att hålla redo för mig en coupévagn, ifall jag behöfver
resa och icke nödgas stanna på platsen. Han hade
emellertid endast en tung sådan ledig för en brådstörtad färd,
en med platser för fyra personer och försedd med
koppartak — en rätt stark betäckning och, efter allt att döma,
specielt svensk. Jag skulle då i denna vagn, förspänd
med trenne starka hästar, tillryggalägga det första,
farligaste stycket af vägen, nemligen ungefär halfvägs till
Varberg. Från ett trankokeri mellan Göteborg och sagde
stad går om fyra dagar en jakt öfver till Elseneur.
*
Capitaine Gustaf Melin hade i middags jemte
handlanden Nils Åkermark m. fl. varit uppe och svurit
bur-skapseden. Capitainen kom på eftermiddagen in till
Stålhandskes och språkade om smått och godt. Vi sutto på
förstugubron och rökte våra pipor och fröjdade våra ögon
med trädens försvinnande grönska, rönnbärens och
nypo-nens röda färg och den friska luften och med barnens
lekar: de hade en hel kungsladugård af vallmofröhus, som
de försett med ben och horn. Capitainen berättade bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Aug 5 15:20:03 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faigot/0231.html
