Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men den drömmen var kort, kort som en liten blink.
Sedan tyckte jag, att jag hörde rassel af
undanskjutna trädgrenar. Jag tyckte jag hörde steg på
förstugu-qvisten och ljud af vridning på dörrklinkan. Det var
kanske inbillning. Men det var icke inbillning, då jag
tyckte att jag hörde ett lätt ljud af något likt ett bändjern
och att mitt fönster öppnades. An mindre var det
inbillning, då jag såg en jettestor skepnad kasta sig in genom
fönstret.
Jag reste mig ögonblickligen och frågade »wer da!»
Då icke något svar omedelbart följde, grep jag snabbt
som tanken en af mina välkända gamla terzeroler och
tillropade mannen att akta sig, emedan jag vore beväpnad.
I samma stund var jag också på mina fötter och gaf eld,
då intet svar följde på mitt tillrop. Sedan jag aflossat de
båda skotten, grep jag min fäktsabel och sprang fram till
fönstret. Men mannen hade då märkvärdigt snabbt kastat
sig ut genom detsamma.
Jag hade icke träffat honom, måste jag supponera.
Det var för mörkt att tänka på något förföljande.
Smällarne af skotten hade väckt fru Ullmans gamla
tjenarinna. Frun är, dess bättre, bortrest och vistas hos
någon sin slägting. Pigan kom emellertid instörtande för
att få reda på hvad de uppskrämmande skotten gällde.
Då jag icke ville ställa till ytterligare uppståndelse,
före-gaf jag, att jag skjutit på en katt, som med sin otäcka
musik hindrat mig att sofva. Hon tycktes betvifla detta.
Jag frågade, om hon icke stängt fönstret och skjutit till
ytterluckoma som vanligt. Det hade hon. Derpå bad
jag henne gå och lägga sig. Hon tvekade men lydde.
Någon sömn var efter detta äfventyr icke att tänka
på, åtminstone icke för den närmaste tiden af natten. Till
en början undersökte jag, så godt jag kunde, mina
fönster. Jag ville icke tända ljus; men jag kunde känna mig
för. Jag var temligen säker på, att den person, som nyss
så tyst öppnat fönstret och kastat sig in genom detsamma,
måste ha temligen väl reda på lägenhetens beskaffenhet.
Jag kunde förstå, att han någon gång i går, innan
luckorna tillskötos — förmodligen då pigan var ute på det
sedvanliga qvällspratet med grannfolket — hade öppnat
fönstret, tagit utaf hakarne och derefter ställt allt skenbart
i ordning igen, genom att tillsluta fönstren, så att qvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
