Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXVII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
par af Busckens arfvingar eller meddelegare, jag vet icke
hvilket, öfverste Johan Bergenstråle och majoren Ad. F.
Boy, vilja komma loss ur bolaget. Liksom jag under
närvarande förhållanden skulle ha mycken anledning eller
böjelse att tänka på slika affairer! Men de känna ju icke
— utom Vindahl, som först nyligen förenat sig med
sällskapet — hvad jag har att tänka på, hvad jag har att
göra kanske redan i morgon dag.
Det var min mening att sedan få tala litet enskildt
med Stålhandske och Vindahl om hvad som under vissa
omständigheter ytterligare vore att göra, men när de
andra herrarne gått, hann Vindahl endast säga mig, att
doctor Meincke är beredd att komma. Han ville helst
haft Langlais, men denne är ju borta. Och så kom den
beskedlige slottspastorn och fångpredikanten på Elfsborg
och störde öss.
Han heter Jonas Larsson Norlander och är en snäll,
from man, som kanske särskildt väckt mitt intresse
dermed, att man sagt, att han har omfattat något slags
herm-hutarerigtning, hvilket gjort att en del af hans
embets-bröder fattat misstankar mot honom, efter allt hvad jag
kan förstå, dock med orätt. Han ställer icke till någon
ofrid i församlingen; han vill icke strida med någon, och
han är utan flärd och beräkning. Han hade nu varit inne
i staden för att bereda en barnamörderska till döden i
stadshäktet. Man hade icke något rum åt den stackars
menniskan på Elfsborg under dessa hennes sista dagar,
hvarför herr landshöfdingen låtit flytta henne in till staden.
Jag tänkte på den arma barnamörderskan, som skulle
beredas till döden, kanske dömd för ett brott, som hon
begått utan att kunna fatta hVad hon gjorde. Somliga
gå kanske till döden utan att vara alls beredda. Men vår
verld och vår tid har ju sina considerationer, sina
con-ventionella sätt att tänka och döma, sina exceptionella
fordringar, som göra att vi ibland tvingas att gå en väg,
som vi inom oss icke kunna fullt gilla.
Det är omöjligt under bestående förhållanden att tänka
sig att under vissa situationer lemna all hämnd åt Guds
directa ingripande liksom allt straff åt statens domstolar.
Och den allmänna opinionen straffar icke alltid dem, som
äro värda straff, men dömer nog den, som icke finner
médel att bevaka sin heder enligt öfver hela den civili-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
