Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra afdelningen - 1. I dalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 DALEN.
11
Frukten af en olaglig- förening, kom lian ut i verlden med lånadt
namn, men dock med ganska goda förhoppningar, ty det var afgjordt
att hans far — en förnäm man — skulle på dödssängen viga sig med
sin älskarinna och adoptera sonen, hvilken då kunde emotse en
jem-nad bana.
Men döden, som ej blifvit rådfrågad i denna angelägenhet,
behagade en vacker natt utan all förberedelse afskära den förnäme mannens
lifstråd, och nu befunno sig mor och son utdrifna ur paradiset, med
för-tviflan betraktande hur arf, namn och lefnadsställning gingo ifrån dem.
Denna historia är mycket gammal, och icke det ringaste mera ny
är heller den, som vanligtvis följer efter: missmod, sträfvan, svikna
förhoppningar och slutligen ett dvallikt eller resigneradt lugn.
Modern dog snart. Sonen lefde för att genomgå den skola, som vi
nämt och hvilken slutade med det resignerade lugnet och ett giftermål
vid 40 års ålder.
Vid denna lid hade Carl Lönner från herre så småningom redan
öfvergått till halfherre Men han födde sig temligen bra, dels med
en obetydlig handel, dels ock genom att uppsätta ”skrifter” för
bönder och fiskare i trakten samt uppgöra deras köp, med mera dylikt.
Hans äktenskaps-val, som fallit på dottern af en invalid-sergeant,
slog lyckligt ut både i afseende på hjertats fordringar och det
nödtorftiga lifsuppehället, ty hans hustru medförde — utom sitt goda hjerta
— den jordtorfva, på hvilken han ännu lefde qvar med sina barn.
För det närvarande skola vi emellertid blott sysselsätta oss med
Nanny, som drömmande sitter vid källan, der hon badat sina fötter.
Ehuru den milda Juni-aftonen icke hade med sig någon kyla, drog
likväl den unga flickan huttrande sin späda kropp tillsammans.
Det var en inre rysning som genomilade nerverna, och ändock
visste hon ingenting som kunde göra henne smärta. Men hon hade nyss
sett sin svägerska — den starka, goda och förståndiga Magda — dölja
och aftorka hemliga tårar, och den stackars sensitivan emottog straxt
intryck, ty hon visste att, om Magda gret, det icke skedde utan orsak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
